Några av de bokskogar jag plockat tryffel i ligger långt in mellan bergstopparna på ca 800 m ö h. När man väl tagit sig dit så letar man så länge hundarna orkar i branterna. Nackdelen med brant terräng är att tryfflarna rullar iväg nerför när hundarna gräver för ivrigt. Ibland hittar man på dem igen men oftast inte. Det är lite surt varje gång man ägnat tid åt att gräva bara för att konstatera att tryffeln rullar iväg! Hinner man med och se den och det ser ut att vara en stor fin är det ännu mer surt. Men det är sådant man lär sig hör tryffellivet till.

Förutom förluster av nedrullande tryfflar så är det verkligen helt underbara arbetsdagar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *