Stor, liten, mittemellan……..

Storleken har faktiskt stor betydelse! Oavsett vad som sägs i vissa sammanhang. När det gäller tryffel så är den iallafall väldigt viktig! Tuber Aestivum (Scorzone) som är en sort med normalt stora exemplar, där räknas en bit på 20 – 60 gram som en liten tryffel. Även om ”skalet” har viss smak så är det själva innanmätet som har mest smak. Scorzone har väldigt tjockt skal och små exemplar blir då mestadels bara skal. På bilden väger den stora 226 gr, mellan 83 gr och den lilla 32 gr. Dessa sålde jag alla för 5,50 SEK/gr. Det är väldigt billigt för den stora men jag fick den för samma pris som alla andra efter att jag bad om en större för att fota. Normalt hade jag fått betala betydligt mer för denna. Lyckönskar familjen som köpte den! 🙂

En tryffelkund visade mig på en annons från en saluhall i Sthlm. De sålde Scorzone för 6 SEK/gr vilket förvånade mig mycket eftersom min upplevelse och erfarenhet säger att de oftast tar alldeles för mycket betalt för tryffel enligt min mening. Jag menar, hur stort påslag har butiker på kotletter, choklad mm? Inte ens i närheten vad de slår på så fort det står tryffel. Självklart måste de ha ett påslag. Vem har inte det? Det har även jag.

Nå, tillbaka till den intressanta annonsen. Visade sig att det var små tryfflar från 8 gr till 15 gr. Oppps! Snacka om påslag! De säljer dem alltså för 6 000 SEK/kg. Som tryffelletare får man ca 300 SEK/kg för så små. Lite mer om det är brist på varan. De säljs till företag som gör produkter och ingår då i ”dagens skörd”. Eller så ger man dem till hundarna. Men de går inte att sälja. Jo, vad dum jag är! I Sverige går de bra att sälja.

”Allting går att sälja med mördande reklam……. Tralalatralalalalaaaa!” 🙂  

 

Tryffel i blandskog

Tryffel växer i blandskogar, bokskogar, ekskogar, barrträdsskogar och på många fler platser. Men här ska jag berätta lite om hur det är att leta i blandskog på en bergssida. I en stor skog med tusentals träd är det bara vissa som är värdträd för tryffel. I vissa områden där jag fått reda på att det växer tryffel har jag vandrat runt mängder av timmar innan jag hittat de rätta träden. En arbetsdag kan innebära att man åker upp i bergen och parkerar bilen så går man utefter bergssidan och besöker de träd man känner till som har tryffel under sig. Så går man tillbaka mot bilen antingen samma väg eller en parallell väg över eller under. Ett tryffelområde kan vara en bergssida som har rätt förutsättningar för tryffel men bara på ena sidan berget och ofta bara ett begränsat område. Dessa bergsområden är på 700 – 1100 m ö h och branta backar att knata runt i. Ibland kan hundarna få vittring på en tryffel 30 – 50 nedåt eller uppåt och då klättrar man vackert efter hunden för att sedan bege sig tillbaka dit man var.

I bergen cirkulerar vinden så för en oerfaren hund är det svårt att lokalisera tryffeln. Min Rottweilertik Rocca Karlsson har visat sig vara en stjärna på att analysera var tryffeln är. Hon är långsam men säker. Nackdelen med en långsam, analytisk hund som dessutom är envis är att det tar tid att leta rätt på varje tryffel. De som har snabba hundar lämnar mycket bakom sig men får ändå med sig mer eftersom de hinner söka av ett större område under dagen.

Bokskogar i bergen

Några av de bokskogar jag plockat tryffel i ligger långt in mellan bergstopparna på ca 800 m ö h. När man väl tagit sig dit så letar man så länge hundarna orkar i branterna. Nackdelen med brant terräng är att tryfflarna rullar iväg nerför när hundarna gräver för ivrigt. Ibland hittar man på dem igen men oftast inte. Det är lite surt varje gång man ägnat tid åt att gräva bara för att konstatera att tryffeln rullar iväg! Hinner man med och se den och det ser ut att vara en stor fin är det ännu mer surt. Men det är sådant man lär sig hör tryffellivet till.

Förutom förluster av nedrullande tryfflar så är det verkligen helt underbara arbetsdagar!